Filmtips

Här om dagen kontaktade en gammal bekant mig med ett tips om en bra spelfilm om en autistisk kvinna. Den heter Temple Grandin och är baserad på en verklig persons liv. Det är en mycket bra film. 

Men då kom jag att tänka på en kort, animerad informativ film som är skapad för att visa och förklara för normalfungerande barn, rimligtvis i låg- och mellanstadieåldern, hur det är att ha autism. Filmen finns gratis att visa och se på YouTube och på en massa olika språk. Jag visade den här filmen för min äldste son och han tyckte att den var så bra att han gav länken till sin lärare så att alla i hans klass skulle sen den. Det gjorde de sedan på ett klassråd och hade en bra diskussions- och reflektionsstund efteråt. Här är länken till den svenska versionen:

 Fantastiska Saker Händer: https://youtu.be/KEPD5WQriFg

Om man vill se filmen på något annat språk så söker man på Amazing Things Happen på YouTube. Man går in på kanalen med samma namn, och under fliken "videor" hittar man alla versioner av filmen.

Lite andra spelfilmer som behandlar ämnet autism:
I Rymden Finns Inga Känslor - svensk romantisk komedi (Netflix)
Temple Grandin - verklighetsbaserad drama (HBO)
Adam - Romantisk drama
Om en pojke - Dramakomedi
Please stand by - Drama

Serier som handlar om en autistisk person:
A-typical - komediserie (Netflix)
Bron - svensk/dansk kriminalserie (SVTplay)

Är det någon som kan rekommendera några bra filmer eller serier på temat så skriv gärna det i kommentarsfältet nedan så lägger jag till dem.

Skärmtider

Nu i sommar fick vi äntligen första tiden på BUP för lillebror. Om det blir utredning eller ej vet vi inget om än. Men de har stort tryck på BUP nuförtiden så det är inte säkert att set blir någon utredning, vad vi har förstått. En sak som terapeuten vi träffade där sa, var att det har kommit mycket ny forskning om att för mycket skärmtid är skadligt för yngre barn. Om barnet redan har svårigheter med koncentration och liknande så förvärras det av sitta för mycket med skärmar.

Det är verkligen svårt att vara förälder på den fronten idag. Min man jobbar dessutom med IT så vi har många skärmar hemma. Storebror spelar Minecraft med sina vänner på datorn. Och lillebror ser mycket på film på surfplatta och på tv. Vi har försökt tidigare med begränsad skärmtid och det har fungerat bra i omgångar. Men så regnar det mycket en dag, eller så blir de sjuka en vecka. Och sakta men säkert upplöses dessa regler och faller i glömska. Någon som känner igen sig?

Vi har då återigen infört regler nu. De får bara titta på tv eller spela på dator eller surfplatta mellan 17-19 på kvällen, med avbrott för middag. På helgerna får de även sitta en stund när de vaknar innan vi äter frukost (det är därför jag kan sitta och skriva nu). Men inget alls på dagen, inte ens om det regnar, eller om de är sjuka. Och det gäller ju att som vuxen försöka hålla detta själv. Vi kan ju inte ha regler för barnen om vi själva sitter med våra telefoner jämt.

Än så länge har dessa regler mottagits väldigt blandat. Första dagen så städade storebror sitt skrivbord!! Och vi har spelat mycket sällskapsspel, vilket är nyttigt för båda barnen. Storebror har också tagit initiativ och läst i sin bok eller Bamsetidningar helt på egen hand.
Igår var det ju en regnig dag och storebror hade en kompis på besök. Lillebror hjälpte mig att göra äppelpaj och hjälpte sin pappa att snickra. Kompisen som var på besök brukar storebror vanligtvis spela på surfplattan med. Och de hade såååå tråkigt. De tjatade på mig om att få spela men det fick de inte. Så det var inte helt lätt, men vi stod på oss med reglerna och till slut spelade de ”Finns i sjön” med riktiga kort och gick ut och plockade äpplen till äppelpajen (vi är på lantstället). Och det var jobbig men nyttigt för dem. Om man har tråkigt kan man komma på något att göra till slut.
Storebror har nu också informerat sina spelvänner om vilka tider som gäller för honom och det har de accepterat bra.

Nu börjar jag bli hungrig och kaffesugen så jag får sluta skriva. Jag får uppdatera med ett nytt blogginlägg när jag ser vilka effekter den begränsade skärmtiden har gett.

Special Nest artikel om min blogg

Special Nest, en nättidning som skriver om neuropsykiatriska funktionshinder har gjort en intervju och skrivit en artikel om min blogg! 😀 Man behöver vara medlem för att läsa artikeln i sin helhet men det kanske är värt det? Första månaden är gratis. Där står mina tio bästa tips som förälder till barn med NPF.

1) Bildstöd
2) Lågaffektivt bemötande
3) Specialintressen som en styrka
4) Läggningsrutiner
5) Sänka kraven
6) Läxläsning i korta pass
7) Läsa med och för barnen varje dag
8) Samarbeta föräldrar emellan
9) Samarbeta med skolan
10) Visa kärlek


https://www.specialnest.se/liv-hem/tio-tips-en-enklare-vardag-med-npf

Resa med barn med NPF

Ritkort är toppen att ha i bilen.

Skriver detta inlägg från ett soligt Italien. De senaste 3 åren har valt att bila ner till soligare breddgrader istället för att flyga på semestern. Först tänkte vi bara att vi provar och ser, men det har gått så bra så vi ha fortsatt med samma färdsätt efter det.

Första gången vi reste
överhuvudtaget med vår äldste var han bara 2 år gammal. Det var en lång flygresa, ända till Sydamerika, och blev något av det värsta vi har varit med om. Vi fick jaga honom på de stora ytorna och rullbanden på flygplatserna. Han skrek något så hemskt när han var tvungen att ha bältet på sig på flygplanet. Han sprang fram och tillbaka på flygplanet, tyckte inte om maten. Jag fick en utskällning för att jag inte lyckades lugna min son av en främmande passagerare som satt bakom oss när vår son skrek. Jag tänkte: -Aldrig mer!

Vi har ändå även flugit och åkt tåg en del efter det. Men jag känner, fortfarande idag, att det framkallar stress hos mig att resa med dem på det sätter. Speciellt de gångerna jag har rest med dem själv. Jag blir orolig för att de inte ska ”uppföra” sig som de bör. Att de tar av sig skorna på tåget, sitter med benen upp, har för högt ljud på sina surfplattor eller smular ner och spiller när de äter. Jag känner mig fortfarande orolig för vad andra ska tycka och tänka, att någon ska påpeka något eller ge mig en sådan blick där det lyser igenom vad de tycker.

Att bila har inneburit många fördelar som gör resan mindre stressig för oss föräldrar och lugnare för våra barn. I bilen känner de sig hemma, där får de ta av sig skorna, sitta med fötterna uppe på sitsen och smula ner. Om de bråkar eller har för högt ljud på surfplattorna så hanterar vi det i lugn och ro och stör inte andra utomstående. Vi tar med oss mat och fika som vi vet att de gillar. Vi leker lekar och pratar. När vi stannar så försöker vi aktivera de fysiskt om möjligheterna finns. Här kommer några mer konkreta exempel:

Fördriva tiden

• Ritkort. Man kan köpa dem på bokhandel. Köp gärna tunna whiteboardpennor också eftersom pennan som följer med oftast inte är så bra. Se bild. 
• Surfplattor eller dvd-spelare. Ladda ner filmer till surfplattan eller spara filmer från en streamingtjänst som t.ex Netflix. Barnhörlurar är ett måste!
• Lek lekar som t.ex. att man bestämmer vad alla ska titta efter genom fönstret och den som ser ett sådant fordon först ropar och får ett poäng. Sedan byter man. Man kan ta gul eller grön bil, bil med takbox, bil med cykel på taket, husbil, pick up, skåpbil, lastbil utan flak... bara fantasin kan sätta stopp.
• Det finns andra bra pratlekar/minneslekar man kan göra: - Jag åkte bil till Italien och tog med mig en badboll. Nästa person ska säga hela meningen igen men lägga till en sak. Alla måste komma ihåg alla  saker som varit och lägga till en ny. Man leker tills man inte längre kan komma ihåg allt.
• Man kan också berätta en saga ihop. Var och en hittar på en mening och bygger upp sagan på det sättet. Man kan passa på att lära barnen hur dramaturgi fungerar.
• Ta med musik och ljudsagor som barnen gillar och radiodokumentärer till föräldrarna.

Mat

• En mat-termos med kokta korvar och korvbröd hade vi med oss nu, så slapp vi stanna och luncha första dagen. Toppenbra! 
• En termos med kaffe och muggar med lock är ett måste för föräldrarna.
• Vatten och sugrörsdrickor är ju också en nödvändighet. 
• Kex, bullar, frukt, smörgåsar och choklad är bra att ha när hungern faller på för ofta inne i bilen.

Annat bra att tänka på

• Nackkuddar är sköna när man slumrar till.
• Det tar alltid mer tid än vad ni räknat med. Stressa inte, boka ett hotell att övernatta på vägen om så behövs.
• Försök att aktivera barnen fysiskt när ni stannar för toabesök eller för att äta. Följa John fungerar alldeles utmärkt när inget annat finns tillgängligt.

Konflikter kommer att uppstå. Man får hantera dem där och då. Igår kom vi till en vägkrog där den äldste sonen fick för sig att han ville ha en jättedyr entrecote och där den lille absolut inte kunde tänka sig något alls på menyn. Vi fick helt enkelt sätta oss i bilen, köra vidare, rida ut stormen (och den var kopiös) och hitta ett nytt ställe att äta på. Och på nästa ställe vi kom fanns det mat för alla.

Ha en trevlig semester allihopa! 💥

Ibland måste man få vila

Nu är sommarlovet här. Inte för mig än, jobbar ett par veckor till, men för barnen. Föregående somrar har jag förberett lite ”sommarskola” för vår äldste. Han har behövt komma ikapp i ämnena, framför allt när han gick på förra skolan där det var så rörigt och han inte fick mycket gjort på lektionerna. Men efter den enorma ansträngningen han har gjort i år så ska han slippa sommarskola. Han ska dessutom få en belöning i form av en sommarpresent för att han kämpat så bra. Han har klarat alla läxförhör och prov han har haft under hela läsåret. 3 matteprov, 3 i engelska, 2 i svenska, ett i religion, ett i geografi, ett i historia, ett i NO, ett simprov (som han fick göra om många gånger), samt läxförhör varje vecka i engelska glosor, veckans ord i svenska och under vårterminen även multiplikationstabellerna. För honom är detta en enorm ansträngning. Han har långsam läshastighet och rätt stora koncentrationssvårigheter. Han har jobbat med läxor och prov hemma varje dag efter skolan samt på helgerna. Så nu ska han få vila. För det behöver han. Och jag med.
Han ska dock fortsätta att läsa högt för mig en stund varje dag under sommaren.
 -Men det är bara mysigt, säger han.

Bra avledning

Legoskepp av lillebror

Har gjort en liten lista på bra avledning* som funkar i vår familj:

Om de inte vill lägga sig:

Busa i sängen en liten stund först (Lillebror)

Puss- och kramkalas (Lillebror)

-Vilken bok vill du att vi ska läsa? Håll fram ett par böcker att välja mellan.

Om de inte vill borsta tänderna:

-Ska jag eller du borsta dina tänder? Håll fram tandborsten.

Kittlas eller busa er fram till badrummet.

Om de inte vill klippa naglarna:

Ge en puss mellan varje färdigklippt nagel. Räkna pussarna. (Lillebror)

Att tvätta händerna efter man klippt naglarna kan minska på obehagskänslan.

Bråk mellan syskon:

Sätta på en film.

Läs en saga för de.

Spela brädspel.

Gå ut med dem.

Erbjuda en fika eller en glass. (Kan vara blodsockret)

Erbjuda att bygga med lego alla tillsammans. Sätt dig med barnen en stund.

Försök att separera barnen så de leker själva i olika rum.

Prata om något helt annat som kan fånga deras intresse.

Bråk i baksätet:

Ge de var sitt ritkort (finns att köpa på bokhandel).

Lyssna på ljudsagor.

Lägg en väska mellan barnen, skapar avstånd (förebyggande).

Stanna bilen och ta en paus.

En förälder sitter mellan barnen i baksätet.

*Läs mer om avledning i "Barn som bråkar" av Bo Hejskov och Tina Wiman

Specialintressen är jättebra!

Minecraftgubbe ritad av vår son.

Mina barns specialintressen har varierat genom åren. Vi har mer och mer insett att de är bra att ha.
Man kan använda specialintressena för att uppmuntra till nytt lärande. Jag ska ge ett exempel på hur vi gjorde med specialintresset Minecraft med vår äldsta son:

Han började som sagt spela datorspelet Minecraft och blev otroligt duktig på det. Det vi gjorde var att vi visade intresse för spelet och lyssnade och tittade när han ville visa oss något. Vi ställde många frågor om spelet som han gärna berättade om, vi köpte tidningar och böcker om spelet och läste med honom.

Så småningom blev vi oroliga att han fastnade alldeles för mycket med sin surfplatta och inte ville göra andra saker. För att vidga hans vyer fick vi utgå från Minecraft. Vi satte först och främst en gräns på en timme om dagen med Minecraft på surfplattan. För att ge honom tips på vad han skulle göra när speltiden var slut, skrev han och jag en lista tillsammans med saker som han tidigare hade gillat att göra, men som han hade slutat med för att datorspelandet tog så mycket tid. Då hade han plötsligt alternativ när han kände sig uttråkad. Han började lägga pärlplattor med Minecraft-motiv som jag letade upp på nätet, han ritade och målade Minecraft-gubbar och han byggde Minecraft-hus av Lego. Jag började också att tillsammans med honom så småningom göra Minecraft stop-motion-filmer av Lego. Så datorspelandet utvecklades till träning i finmotorik, pennfattning, problemlösning, filmskapande och tålamod.